Ultraljud.

Ja som rubriker lyder så var det ÄNTLIGEN dags igår. Som jag har längtat. Det var en supergullig sköterska (?) som gjorde ultralujdet och hon förklarade hela tiden vad hon gjorde och tittade på. Dessutom så avbröt hon titt som tätt bara för att bebisen viftade lite gullig med händerna eller för att man kunde se ansiktet väldigt tydligt. Det uppskattades kan jag säga! Vi fick många fina vbilder med hem. Allt såg bra ut och det enda som jag har att anmärka på är framflyttningen av beräknad födsel.. Hur sjutton går det till??? Det betyder ju att jag fick plus några dagar efter ägglossning om nu det här datumet stämmer. 28 mars är i alla fall bebis beräknad till. Så framåt maj lär jag ju vara 2 barnsmor i alla fall ;-)
Så.. nu till det "viktiga".. Sa jag att bebisen verkade må bra? Som vi trodde är det en liten lillebror som ligger i magen! :-D Oerhört rolig konvesation när hon hade berättat så jag måste nog delge er. Det kanske inte är ordagrant men ungefär.

Anna: Kan du se om det är en pojke eller flicka
Sköterskan: Det vet jag nog redan vad det är. Vill ni veta det?
Anna (kanske lite för snabbt): Ja!
Sköterskan: Ja vad jag kan se är det en pojke. Men vi kan ju aldrig säga 100 %
Anna: En lillebror! *tårar i ögonen*
Mattias: Du sa tror, hur säkert är det?
Sköterskan: Ja alltså som sagt så kan vi ju ha fel men jag är ganska säker på att det är en snopp.
Mattias: Kan du liksom gå ner och kolla igen?

Så sköterskan zoomade in och visade hela härligheten och efter mycket pekande så kunde vi, eller i alla fall jag, se beviset för att det faktiskt var en lillebror. Så nu har vi även en inzoomad ULbild på lilla snoppen. Jag älskar min man för att han alltid är noggrann med att den information han får är riktig. Utan honom så hade jag säkert suttit här idag och undrat om det verkligen var säkert att det var en lillebror. Men hela samtalet var otrolig roligt när var där igår.

Igår när Elsa och jag satt och åt vindruvor passade jag på att berätta att hon skulle få en lillebror. Tänkte när stämmningen var så bra och allt. Jag kan meddela att hon reagerade inte över huvudtaget utan tittade bara på mig och fortsatte stoppa in alldeles för många vindruvoir i munnen. Skönt att hon tog det så bra! ;-)