The big goodbye!

Så var dagen kommen. Elsa skulle tillbringa dagen utan mamma på förskolan. Jag hade riktig ångest innan och tyckte inte alls att det var något roligt. Elsa visste ju inte riktigt vad som skulle hända så hon började leka runt. Så när hon var inne i allt så bestämde vi att det var dags. Så jag tittade in i den lilla kojan där hon satt och lekte för att säga hejdå. Då trodde hon att vi skulle leka tittut så hon blev jätteglad och började stoja. Så sa jag hejdå och vinkade och hon trodde fortfarande att dte var en lek. Så när jag gick till grinden och hon tittade ut ur kojan så såg jag paniken i hennes ögon. Sen kom tårarna! Både Elsas och mina. Som tur var hade jag hunnit ut från gården i alla fall så jag slapp se henne så ledsen. Mitt lilla hjärta..

Men hon lugnade sig nog snabbare än vad jag gjorde. De sa att hon hade blivit glad ganska snabbt igen och sen hade det gått jättebra hela dagen. Hon hade inte varit ledsen en enda gång! Himla skönt att höra så här första dagen. Antagligen så kommer det vara dagar som går mindre bra också men nu har vi i alla fall fått en bra start. Fast det här med lämningen känns ju inte helt hundra. En del säger att det blir bättre och andra säger att man vänjer sig. Jag hoppas att Elsa snart kommer klättra upp på staketet och vinka när jag går som en del andra barn gör. Det skulle kännas så himla bra i mammahjärtat att veta att hon trivs. Fast det verkar hon i och för sig göra redan. Det är nog bara lite svårt att säga hejdå till någon som man nästan aldrig är ifrån. Så känns det för mig i alla fall.