(Eller igår blir det nu för att inlägget hade inte hunnit bli publicerat..)
Jag minns det som igår. Den här dagen var ju den där som vi hade väntat på i 9 månader. Vår Vilda skulle komma till världen! Även om jag förstod att 9 maj bara var beräknad födsel så kändes det verkligen som att det här var dagen!
Jag var trött efter examensarbetet i skolan och jag var trött på alla frågor om hur det kändes och om det inte skulle komma någon bebis snart?! Jag minns att jag skrev i bloggen att jag tänkte svara att jo, det hade kommit bebis men den hade vi gömt i garderoben och jag var förfarande smällfet! Bitter mamma...
Sen tog det ytterligare 12 lååånga dagar innan vår Vilda kom. Jag tänkte att jag alltid skulle minnas den långa väntan men konstigt nog har jag redan glömt bort den.
Jag har glömt bort hur jobbigt det var att vara gravid ibland, hur ont det gjorde att ha värkar och föda barn (i mitt huvud var det bara underbart), hur jobbigt det var med amningen och framförallt hur trött jag var hela tiden trots att vi hade en bebis som sov bra!
Nu när jag tänker på allt så kan jag inte låta bli att le. Jag längtar tills nästa gång allt det här ska hända. Betyder det att det börjar bli dags för Elsa att bli storasyster snart? ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hihi, japp jag tror det börjar bli dags nu va ;-). Jag känner också så =)
Klart flickan ska ha ett syskon;-)
Ja det är galet vad lätt man glömmer och bara kommer ihåg det bra (vilket ju är rätt så trevligt i och för sig)
Jiiiipppiiiii längtar efter att bli MORMOR igen.Finns det något finare än barnbarn,snacka om grädde på moset.Lycka till när det blir.
Puss Mamma
Jag längtar också till allt det där nästa gång ;-) för visst var det väl baaara underbart!?
Stor kram
Skicka en kommentar