En sten har fallit..

Vi är ganska nyss hemkomna från ett rutinbesök hos barnläkaren. 77cm och 9180g Elsa är det som far runt här hemma på dagarna. Hennes vikt har oroat mig eftersomm det är en ständig kamp med maten här hemma och även om hon verkar nöjd (på matfronten i all afall) så är jag ändå orolig att hon inte får i sig ordentligt. Så det var den stora frågan hos läkaren idag. Vad ska jag göra? Hon gillar det som vi äter och sen har jag provat 1års burkar på inrådan från syster och för första gången åt Elsa en hel burk mat! MEN det är ju salt i det. Både vår mat och 1års burkarna.
Världens bästa läkare förklarade att han vet att rekomendationerna är som de är, dvs undvik salt innan 1 år men han sa att han ALDRIG hade hört om ett barn som blivit sjuk av att äta mat med salt i. Han sa att om Elsa vill ha vår mat så är väl det jättebra och att vi skulle fortsätta uppmuntra och ge henne det vi äter. Sen sa han att visst kunde vi låta bli att ge henne stekt salt sill och kanske chips men annars är det inga problem att ge henne vår mat som det är salt i.

Så härmed tänker jag SLUTA OROA MIG! Jag har fått bekräftat från en läkare (som dessutom varit på tv och de har väl alltid rätt?? ;-) ) att det är bättre att Elsa äter mat än välling och att det är positivt att hon gillar den maten vi äter.
Så tänk om kan våra fighter vid matbordet vara över?! Det har varit min största oro och rädsla sen hon började med mat och jag vill absolut inte att hon ska förknippa mat med stress och tårar vilket det har blivit nu. Nu ska mamma och Elsa har mysluncher här på dagarna för att inte tala om vilka middagar med pappan! Jag funderar på att göra en blodig oxfilé med rödvinssås för att fira lite, vad tror vi om det? ;-) Vi har tjejkväll här hemma för att pappan är i Frakfurt så det passar utmärkt.