måndag 8 december 2008

Erfarenheter.

Det finns många tillfällen när jag önskar att jag hade erfarenhet av saker och ting. Som t.ex. nu när vi ska resa iväg med vår lilla plutta till ett annat land långt långt borta. Egentligen om jag tänker efter så har vi ju redan gjort det mesta. Vi har upplevt sommaren och värmen som i somras inte var att leka med vissa dagar! Vi åkte iväg till en stuga mitt i ingenstans när Elsa bara var en månad och klarade oss utan el och rinnande vatten (vilket de säkerligen har i Brasilien). Vi har flygit med vår skrolla och dessutom var hon hejdundrandes arg på hemresan så vi vet hur det är att ha skrikande bebis på planet. Summa summarum så har vi egentligen massa erfarenheter men kanske inte exakt av det som komma skall.
Men så tänker jag att det är väl så här det kommer att vara hela livet. Elsa kommer att fylla ett år, två år, till och med 15 år! Då kommer hon kanske dessutom att ha syskon som man ska lyckas ta hand om. Och detta ska vi klara trorts att vi inte har några erfaraneheter utav vare sig småbarn eller tonåringar som det känns nu. Det är klart att vi har lite koll men idag så känner jag mig precis så som jag gjorde innan Elsa skulle komma. Hur ska det gå med allt?

I dag vet jag inte om jag ska byta blöja eller vänta, eller om Elsa ska ha alvedon eller kanske vätskeersättning. Tur att Mattias är hemma. Nu sover de två i sängen medans jag sitter här och gäspar. Dumt att gå och lägga sig! Jag vet ju att livet blir bra mycket enklare när man har sovit ordentligt! HA! Det är i alla fall en erfarenhet jag har!

Nu ska jag nog krypa ner hos mina sötnosar.


Sjunger med mamma..

3 kommentarer:

Anonym sa...

Varför oroa dig,du har ju redan såå.. mycke erfarenhet.Första barnet provar man allt på.De som kommer efter går av bara farten.Du har säkert kommit på allt som du behöver ta med,annars kan du nr. hem till mamma.
Hoppas ni mår bättre nu.Puss och kram Mamma Pussa Elsa från Mormor

HelenaDoula sa...

Resan kommer att gå såå bra!
Hoppas ni mår bättre nu!
Kramar

Anonym sa...

KÄNNER IGEN MIG. vi åker ju till Indien i februari. jag är smått nojig över den långa flygresan (som kan ta typ femton timmar) och hur det ska gå i delhi. på sätt och vis blir det lätt, för vi ska bo hos Ns syster och vi kommer ju att vara med släkten. men jag är tokskraj för att hans släktignar ska stoppa i Amadeo saker som han blir sjuk av eller typ sätta ner honom på golvet, så han hittar nått kryp han äter upp eller så...jag vet ju att N är född och uppvuxen där och lika så miljoner andra barn. så vi bör ju överleva fyra veckor. hehe...men så är N så där fööör avslappnad. jag går o tjatar om vad vi måste ta med oss, som typ alvedon och vätskeersättning och så. och han svarar bara med att "sånt finns väl där" gaaaaa jag vågar väl inte lita på att de har samma saltbalans i vätskeersättningen eller att deras febernedsättande är av samma typ som vi är vana med. så just nu önskar jag att jag redan varit där med barn förut. när jag väl kommit hem i mars, kommer jag nog skratta åt vilka bagateller man gick och nojade över. för de verkliga problem som kanske uppstod hade man ingen aning om att det kunde inträffa

kram kram