Pappa är min idol! Helgen började med ett försök till att gå på fest igår. Elsa var snällaste bebisen när vi kom dit och var ute och drinkade på gården. Hon somnade till och med i babybjörnen och sov sen vidare i vagnen. Men sen när vi gick upp i lägeneheten med ljudnivån lite för hög. 50 pers i en lägenehet blir mycket ljud! Så trots mamma och mat så var hon lite ledsen och ville absolut inte sova och jag ville inte ha henne mitt i allt oljud så vi gick hem vid 22 :-) Mattias fick stanna kvar och festa vidare, det var ju trots allt hans vän som fyllde år!
Festen verkade ta på Elsas krafter så förutom maten vid 05 sov hon 00.00 - 09.00! Helt galet vad mamman var utvilad.
På eftermiddagen idag har vi varit på stan med tant Madde och shoppat lite. Måste sluta.. ;-) Fast jag var lite duktig och lämnade tillbaka en kjol som det var en hänga-kvar-i-garderoben-varning på! Det blev dock ny shopping på Gina och sen en sväng på polarn och köpte en mössa och ett par röda tights till Elsa. Lilla tramsan sov hela tiden.
Sen släppte Madde bomben att IKEA var öppent till 20 sista helgen varje månad så vi for hem efter bilen och sen iväg till IKEA. Stackars luttis som inte hade bajsat sen igår fick för sig att fixa det i bilen och bajsade ner hela sig! Som tur var stannade det inne i kläderna så bilstolen klarade sig. Efter ett bad i handfatet på IKEA, lite mat i ett mysigt amningsrum och sen sitta hos mamma i babybjörnen blev livet roligare. Lite nya handukar, fina tyglådor till badrummet, krukor och lite saker till balkongen blev det.
Sen till dagens stora utmaning! Elsa skulle sitta själv (fortfarande i baksätet för mamman har inte flyttat stolen) från Midsommarkransen och hem. Det gick bra första tre minuterna sen brakade det lös. Hjälp vad hon grät! Hjärtskärande och jag kunde inte göra så mycket för att jag var redan ute på motorvägen. När vi äntligen kom fram till garaget var hon alldeles färdig och genomsvettig efter allt skrik och gråt. När jag öppnade dörren tittade hon upp med sina rödgråtna små ögon och drog sådär efter andan som man gör när man gråtit riktigt mycket. Då kom mammans tårar också!
Nu har hon legat hos mig i soffan och sovit någon timme. Hade inte hjärta att lägga henne i sängen direkt utan vi myste istället.
Mattias är med sina gamla barndomsvänner i helgen så Vildan óch jag får mysa för oss själva.. Fast oj vad vi saknar pappan! I morse smög jag ut till soffan och gav Elsa frukost så att Mattias skulle få sova. Sen försökte jag mig på allt det där som Mattias och Elsa brukar sysselsätta sig med på morgonen. Försökte desperat locka fram ett leende men hon var svårflirtad. Ja, till dess att vi väckte pappan såklart för då kom jordens smile och hon tittade rakt på.. PAPPA!
5 kommentarer:
Hihi vilket roligt kort, klart långa farbron är roligast ;-) Jag har en pappas pojke här med faktiskt. Allt är så lugnt och stilla när han är hemma.
vad mysigt med shopping, du är såå cool som mamma!!
kramar
haha visst känns det snopet? alltså jag vetin vad man ska göra för jag vill inte att R ska bli någon rolig lekfarbror för ture, att mamma står för allt tråkiga och pappa bara kommer hem och lattjar.... hmmmm
iiiii visst gör det ont när de gråter och man skyndar sig allt man kan. idag blev det så när mamma (jag börjar kalla mig själv så :O) och amadeo var försenade till bvc och amadeo då rakt inte vill ligga i vagnen medan jag klädde på mig och skynda skynda skyndade mig att gå på toaletten. men det är ju då helt ommöjligt att göra allt med en bebi på ena armen (som inte är stadig i nacken än)! och när jag var klar och tog upp honom ur vagnen var mitt samvete så svidandes svidande att jag började gråta jag med. men vi hade så tokbråttom!! man MÅSTE vara ute i god tid när man har bebi, jag måste lära mig det!!
kul med spontanshopping på IKEA :D
kramar Angelica
ah nej...glömde kommentera det sista: SMILET!! jag kan erkänna att jag känt mig svartsjuk ibörjan när amadeo gjorde sina första leenden. jag hade försökt locka fram ett leende hela dagen och bara fått likgiltighet tillbaka. Och sen när pappan kom hem var det världens smile och "gapskratt" och ögonkontakt med "jippi-äntligen-pappan-är-här"...ah tungt att bära faktiskt. även om man är glad och vill vara tapper. men jag inser att jag kompenseras ganska snabbt. för det allra första smilet var det trots allt JAG som såg, och första gången han var stadig på nacken coh kunde hålla upp själv...och första gången han jollrade...för det är ju trots allt JAG som finns där HELA TIDEN! Pappan missar trots allt en del. så det blir väl mer rättvist så här kan jag försöka tänka ;) och för att kompensera att alla inbillar sig att amadeos långa fina hår beror på PAPPAN, så har jag gjort ett blogginlägg där man kan se MIG när jag var BEBIS och hade LÅÅÅNGT HÅR!!! hehe...;)
Skicka en kommentar