Pappas flicka.

Pappa är min idol!

Helgen började med ett försök till att gå på fest igår. Elsa var snällaste bebisen när vi kom dit och var ute och drinkade på gården. Hon somnade till och med i babybjörnen och sov sen vidare i vagnen. Men sen när vi gick upp i lägeneheten med ljudnivån lite för hög. 50 pers i en lägenehet blir mycket ljud! Så trots mamma och mat så var hon lite ledsen och ville absolut inte sova och jag ville inte ha henne mitt i allt oljud så vi gick hem vid 22 :-) Mattias fick stanna kvar och festa vidare, det var ju trots allt hans vän som fyllde år!
Festen verkade ta på Elsas krafter så förutom maten vid 05 sov hon 00.00 - 09.00! Helt galet vad mamman var utvilad.

På eftermiddagen idag har vi varit på stan med tant Madde och shoppat lite. Måste sluta.. ;-) Fast jag var lite duktig och lämnade tillbaka en kjol som det var en hänga-kvar-i-garderoben-varning på! Det blev dock ny shopping på Gina och sen en sväng på polarn och köpte en mössa och ett par röda tights till Elsa. Lilla tramsan sov hela tiden.

Sen släppte Madde bomben att IKEA var öppent till 20 sista helgen varje månad så vi for hem efter bilen och sen iväg till IKEA. Stackars luttis som inte hade bajsat sen igår fick för sig att fixa det i bilen och bajsade ner hela sig! Som tur var stannade det inne i kläderna så bilstolen klarade sig. Efter ett bad i handfatet på IKEA, lite mat i ett mysigt amningsrum och sen sitta hos mamma i babybjörnen blev livet roligare. Lite nya handukar, fina tyglådor till badrummet, krukor och lite saker till balkongen blev det.

Sen till dagens stora utmaning! Elsa skulle sitta själv (fortfarande i baksätet för mamman har inte flyttat stolen) från Midsommarkransen och hem. Det gick bra första tre minuterna sen brakade det lös. Hjälp vad hon grät! Hjärtskärande och jag kunde inte göra så mycket för att jag var redan ute på motorvägen. När vi äntligen kom fram till garaget var hon alldeles färdig och genomsvettig efter allt skrik och gråt. När jag öppnade dörren tittade hon upp med sina rödgråtna små ögon och drog sådär efter andan som man gör när man gråtit riktigt mycket. Då kom mammans tårar också!

Nu har hon legat hos mig i soffan och sovit någon timme. Hade inte hjärta att lägga henne i sängen direkt utan vi myste istället.
Mattias är med sina gamla barndomsvänner i helgen så Vildan óch jag får mysa för oss själva.. Fast oj vad vi saknar pappan! I morse smög jag ut till soffan och gav Elsa frukost så att Mattias skulle få sova. Sen försökte jag mig på allt det där som Mattias och Elsa brukar sysselsätta sig med på morgonen. Försökte desperat locka fram ett leende men hon var svårflirtad. Ja, till dess att vi väckte pappan såklart för då kom jordens smile och hon tittade rakt på.. PAPPA!

Trött trött trött!

I natt fick Vildan för sig att ligga och låta ännu mer än vanligt. Det är liksom en blandning mellan ett stånkande och lite griskultingläten. Till och med pappan vaknade och hade svårt att sova. Så i morse hade jag kunnat sålt henne billigt! Fast sen så har hon varit ganska snäll och söt hela dagen så nu är vi vänner igen.

Vi var på BVC idag för mätning och vägning. Vi har en STOR tjej! 4170g och 56 cm lång. Mamma är så stolt! Jag har varit lite orolig att hon inte får tillräckligt med mat eftersom vi har fått börja med ersättning på kvällarna och så men det verkar ju inte vara något problem övrig tid. Själv väntar jag fortfarande på det där omtalade "raset" som ska ske när man ammar. Det har ju inte hänt något revolutionerande på den här mammakroppen men det är å andra sidan bara 5 veckor sen hon kom. Men som sagt, lägtar till RASET! ;-)

Idag följde jag med Veronica och hennes mammagrupp ut på promenad. Det låter ju fint och sunt att promenera sådär men självklart inkluderar det en fika också. :-) Hur som helst var det mycket trevligt och jag känner mig helt slut i kroppen nu. Var ute på en powerwalk i Hagaparken igår också som har satt sina spår i benen. I morgon blir det ännu mer "promenerande" då vi ska göra Vinterviken med den bästa mammagruppen! Härligt att vara ute nu när det är bra väder.

Pappans önskan, mammans lag!

Mattias tyckte att det saknades en bild från självaste födelsedagen så här kommer en bild på Vildan när hon bara är några timmar gammal, tagen med pappans mobil. Så självklart fixar mamman!

Joller!

Elsa i labangymet som äntligen börjar bli roligt!

Nackträning varje morgon och jag blir starkare och starkare.

Fast ibland ramlar jag..

.. och plockar pappa inte upp mig tillräckligt fort så blir jag jättearg!

Hjälp vad tiden går fort! Elsa har hunnit bli en månad med allt vad det innebär. Hon är mer vaken och glad, det första jollret kom dagen innan midsommarafton och dessutom skrattar hon nu ibland när mamma och pappa pratar och busar med henne! Det är så himla härligt att vara mamma just nu..

Dagarna flyter på och det är än så länge inte tråkigt att vara "ledig". Kanske är det en bra tid att inleda ledigheten nu när det börjar bli lite semsterar och sånt så vänner och bekanta har tid att ses. Det är antagligen inte samma ljuva stämma som ni hör i höst när det är grått och regnigt och alla jobbar som hårdast och den ensamma hemmamamman är bitter och trött ;-)

I helgen var det midsommarfirande hos Mattias syster Emma och hennes familj. Sill till lunch och grillning på kvällen precis som det ska vara. Sen har resten av helgen varit lugn och skön. Första helgen som det inte har varit massa besök eller måsten sen ett bra tag tillbaka. Väldigt skönt att bara få vara med Mattias och Elsa. Jag är så fånigt kär för tillfället och skulle lätt kunna isolera mig helt från omvärlden i en månad och bara vara hemma med mina älsklingar.

Konsertpremiär!

Elsa i Dollyrosa hörselskydd!

I fredags var det födelsedag här hemma och Elsa och pappan uppvaktade på morgonen. M hade två paket men det ena var till Vildan som jag fick hjälpa till att öppna. Det var ett par hörselskydd i storlek liten. Jag började ana att det kanske var ett litet äventyr i det andra paketet och tänk så rätt jag hade, två biljetter till Dolly Parton som spelade på stadion på kvällen! :-D Jag gillar Dolly och hon är en sån där artist som är så roligt att ha sett live!

Så sen återstod bara problemet om vi skulle våga ta med Elsa eller inte. Känns ju lite läskigt när hon är så liten och man vet ju inte riktigt hur humöret är och så. Men samtidigt så har vi alltid sagt att vi ska vänja bebis vid att följa med på saker och eftersom Dolly inte är hårdrock och fylla direkt så kändes det okej att ta med bebis.

Det gick superbra och Elsa var snäll hela kvällen och låg mest i någon form av dvala och sova om vart annat. Enda gången som hon gnydde lite var när Dolly sjöng Little sparrow utan musik till och hela Stadion var knäpptyst. Då blev mamman och pappan lite nervösa hahaha Kändes inte som läge för ett gallskrik men även det klarade vi bra med en napp. Det var en perfekt födelsedagspresent och en superhärlig kväll med familjen!

Sen har helgen varit full med släkt igen. Igår var det M:s familj och idag min. Alltid kul att ses men det har ju varit fullt med besök nu efter att Elsa kommit till världens så det ska bli skönt sen när vi kan ha en helg för oss själva också. Snaaaart semester! :)

Elsa.

Efter många långa samtal och mycket funderande och rotande i släktträden är det nu bestämt. Vilda är en liten Elsa! Fast hon kommer alltid vara våran lilla Vilda, framför allt för pappa! Vi får väl se om vi lyckas ställa om så vi kan kalla henne Elsa ibland i alla fall ;-)

Hemmafru!

Vilda somnade på pappans bröst i morse så jag har haft en dryg timmes egentid. Vad gör jag då? Duschar? Klär på mig? Läser en bok? Nä, jag stryker M:s alla skjortor! Tänk vilken underbar fru han har va? ;-) Jag får göra ett klädrace innan Vildisen vaknar så jag kan ta en promenad sen.
Som ni märker så är vår dotter fortfarande Vilda. Det har inte skett så mycket på namnfronten än. Vi har en deadline i morgon då jag ska till BVC och har ingen lust att återigen säga att hon inte har något namn. Skärpning mamman och pappan!
Nu grymtas det borta i den vita lilla sängen så jag tror att det är dags för det där med kläder nu innan miss mjölkmonster vaknar.

Tyst morgon.

Tänk så glad man kan bli för så lite. När Mattias gick till jobbet för en stund sen tassade jag upp och gjorde lite frukost direkt. Så nu har jag för första gången tror jag suttit och ätit frukost ensam utan min lilla fågelunge hängandes vid bröstet! Det är väldigt mysigt när hon gör det fast det är sjuk mysigt att äta frukot utan mjölksöl och sörplande också..

Idag tar lillebror studenten så vi ska åka till Enköping. Mattias är världens mest underbara man som slutar tidigare och förljer med en lätt hysterisk mamma som inte är så tuff när det kommer till att köra bil ensam med bebis än. Nu väntar nästa stora utmaning dock och det är ju vad mamman ska ha på sig.. Jag försökte mig på en snabbshopping igår dvs jag tittade med ena ögat samtidigt som jag sprang runt och ryckte åt mig det mest nödvändiga på HM. Shoppa med bebis är underbart! Nåväl förhoppningsvis hittar jag något i garderopen som passar ett par jättetuttar och en mjuk mage.. Gravidklänning? ;-)

Så dagens aktiviteter är att försöka hitta något att ha på mig idag, mata bebis, kanske vattna blommor, mata bebis, försöka få ner bebis i bärsele så jag kan göa något annat än att mata bebis idag. Nu vaknade för övrigt bebis så det är nog dags för lite frukost för henne.

Nr 1 har fått personnummer!

Idag fick vi brev från skatteverket med Vildas personnummer. Kändes lite galet att läsa att vårdnadshavare till fröken Sandström utan förnamn är Mattias och Anna. Vi fick även med anmälan om förnamn så att nu är det väl dags för mamma och pappa att bestämma sig..
Vildisen och jag har varit ute på äventyr idag och träffat Madde en sväng.. Men sen så när jag tänkte ta en tur på stan så mötte vi ett antal lastbilar fulla med fulla och skrikandes studenter. Jag minns det som igår och tycker att de ska festa för fullt men kan de inte vara lite tysta när jag kommer med min bebis? ;-)
Vilda blev jätterädd eftersom hon vaknade av det eviga tutandet från alla lastbilar så vi fick kasta oss på första bästa buss bort från eländet! Så isället för att shoppa sommarkläder till mamman blev det en tripp till Odenplans apotek där vi köpte semperdroppar till gasig bebis.

Nu har lilltramsan somnat på mitt bröst efter lite magknip som faktiskt var lite bättre idag. Ska snart lägga ner henne i sängen och invänta hennes far som är ute på middag med jobbet. Kanske hinner vi kramas lite innan fröken ska ha nattmat.. :-D

Några bilder på underverket!

Smilgropen kommer från pappa.

Myser på lapptäcket som kom från tant Kicken.

Duschar för första gången.

Sover hos pappa!

Hon är här nu!

Hon har i och för sig varit här ett tag nu men det tar lite tid att ta hand om en bebis tydligen så det här med att blogga har legat på is. Men nu har det riktiga äventyret börjat!
Hon kom ut den 21/5 kl: 03.46. Det var det absolut häftigaste jag varit med om och hon är helt perfekt. :-) Än så länge har hon inget namn men jag återkommer så snart vi har bestämt oss.

Jag har skrivit lite om hur det egentligen gick till när Vilda kom till världen. Det blev ganska långt men det är så här som jag minns det.

Så här kommer berättelsen om när Vilda kom till världen!

Efter en tids förvärkar så började det bli regelbundet på lördagskvällen. Värkarna höll i sig i ca 1.30 och kom med 6-7 minuters mellanrum. Vi ringde in till BB för att säga att det var lite på gång och de sa att eftersom värkarna höll i sig så länge så kunde vi komma in när det kom 2 på 10 minuter. Det gjorde de också ett tag för att sen plötsligt ta slut en timme senare. Vi hann precis packa klart väskorna och förbereda oss. Det kändes lite bittert kan jag säga för att det var ju så nära.

Söndagen flöt på med värkar under dagen men inte lika regelbundet som kvällen innan. Framåt kvällen ökade de igen och blev regelbundna precis som kvällen innan. Skillnaden var att nu kändes de mer och kom tätare. Vi ringde BB igen och de sa att vi kunde komma in. Så återigen packade vi ihop allt och åkte iväg. När vi kom in så visade det sig att det inte hade hänt så mycket utan tappen var mjuk men fortfarande 2 cm lång och bakåtriktad. Jag fick lite smärtstillande och vi åkte hem igen för att sova. Det gick sådär eftersom jag fortfarande hade regelbundna värkar och de gjorde lika ont även med smärtstillande.

Måndagen var precis som kvällen innan och natten. Värkarna kändes ännu mer tyckte jag och jag var dessutom väldigt trött. På kvällen ringde vi BB igen och fick komma in igen direkt. Efter en kontroll visade det sig att det fortfarande inte hade hänt något trots att värkarna nu var mycket starkare. Men eftersom jag hade så ont och inte hade fått sova så tyckte de att vi skulle stanna kvar och jag skulle få morfin så jag kunde få sova lite för att orka med en förlossning. Läkaren sa också att det kunde vara aktuellt med igångsättning dagen efter.

Efter en natt i någon form av dvala kombinerat med profylax var jag helt färdig. Morgonen inleddes med en undersökning och det var precis samma status som dagen innan. Vi bestämde att vi skulle kolla på eftermiddagen igen och ta ett beslut då om igångsättning eller inte. Det var skönt att de hela tiden frågade vad vi ville och hur vi kände så vi kunde ta besluten tillsammans. Under dagen fick jag tätare värkar men de höll inte i sig lika länge. Jag gick omkring med TENSen i ena handen och Mattias i den andra och profylaxade för fullt. Klockan 16 så var det dags för ännu en undersökning som visade precis samma sak. Vi bestämde att vi skulle prova med lite akupunktur för jag ville helst inte bli igångsatt. Då började det hända saker. Min BM satte ett par nålar som skulle påverka livmoderhalsen och det gav effekt. På 3 timmar lite drygt var jag öppen 4 cm. Tårarna sprutade när läkaren sa det och sen var det bara att byta rum. Eftersom jag inte hade sovit och jag hade haft några timmar av riktigt hemska värkar så rekommenderade barnmorskan mig att ta en EDA för att jag skulle kunna vila lite. Tuff som jag är så fick jag för mig att jag ville vänta och testa med bara lustgasen först. Kom på ganska snabbt att jag inte gillade den så det blev EDA i alla fall. Det blev dock någon form av hatkärlek till lustgasen och jag använde den flitigt, helst under krystarbetet.
Mattias fick lägga sig och vila en stund och jag försökte också sova lite. Det var en av de härligaste stunderna i mitt liv. Jag låg och tittade ut på månen som var alldeles orange och nästan helt rund och tänkte att det var en perfekt natt att föda barn på.
Sen började vårt teamwork. Det var Mattias, jag, barnmorskan som hette Heidi och sen en undersköterska i rummet. Det var bara en svag belysning och så himla lugnt. Mattias satt vid min sida hela tiden och pratade mig igenom varenda värk samtidigt som han såg till att jag drack och assisterade med spypåsen om vart annat.
Heidi var verkligen helt underbar och stöttade på ett sätt som passade oss perfekt. När det var dags att krysta försvann plötsligt all rädsla som jag tidigare haft för just det momentet. Jag försökte tänka att jag skulle följa med kroppen och det kändes helt plötsligt som att jag fick så mycket ny kraft. Jag blev lite feg ett tag när huvudet nästan var ute och Heidi tyckte att jag skulle trycka på. Men jag tänkte att jag hellre lät det ta ett par extra värkar och att jag kände att jag var beredd.
Sen kom den där sista värken där huvudet kom ut och sen kom även resten av kroppen i samma värk. Vilda började skrika på en gång och tårarna forsade på mamma och pappa.
Hon kom upp på mitt bröst och vi tittade efter vem det var som hade kommit. Jag kommer aldrig att glömma de där första minuterna när hon låg där och för några sekunder tittade rakt in i mina ögon. Kärlek!
Jag hade då inga bristningar som behövdes sys men däremot så ville inte moderkakan komma ut så jag fick åka ner på operation. Men det var ändå en helt perfekt förlossning och jag skulle kunna göra om det vilken dag som helst!